Allting gick kanske inte som jag tänkt mig. Jag flyttade från värdfamiljen - som jag tänkt mig, jag firade fredag - som jag tänkt mig och också lovat er och jag fyllde år - precis som det var planerat.
Stället dit jag flyttade var dock inte som jag tänkt mig. Området var liksom inte för mig, det var typ lite slum och där rörde sig bara skumma människor. Kände mig inte säker när jag gick från och till lägenheten och dessutom luktade där illa. Rummet i sig var det inget fel på. Det var stort och rätt så fräscht med TV, dubbelsäng och eget badrum. Jag visste inte före jag kom till Rom att området nära tågstationen skulle vara någon form av slumområde och borde kanske ha kollat upp skiten innan jag bokade men var naiv och tänkte inte för. Stället var billigt, centralt och såg fräscht ut på bilderna. Never again.
Under den tiden var det ovannämnda mitt absolut största problem. Nu efteråt känns det fånigt att jag stressade så mycket men allting annat var och hade varit så bra så jag tyckte det var ytterst jobbigt.
Den 25.10 kom, och skulle vara resan lyckligaste dag. Så är det med födelsedagar, åtminstone jag har det alltid jättebra från morgon till kväll och allting känns extra roligt. Jag hade inte höga förväntningar för årets födelsedag i sig, eftersom jag firat kvällen innan och jag var ensam i Rom. Blev trots allt "uppsjungen" av mamma när hon Facetimeade mig tidigt på morgonen. Bla bla bla hade en trevlig förmiddag, fast forward till klockan 17 när jag hade ätit en lång lunch och skulle ta mig hem till mitt snuskiga område. Var trött i benen och tänkte ta bussen istället för att gå.
När jag grävde i väskan efter min plånbok för att för en gångs skull köpa en bussbiljett fick jag panik.
Jäveln var inte där och jag insåg ju rätt fort att någon hade stulit den. Ville inte inse faktum så jag gick tillbaka samma väg som jag gått till bussen och gick in i alla ställen jag varit på- matbutiken och restaurangen till exempel. Ingen hade sett min plånbok och när jag fattade vad som hänt kunde jag ingenting annat än lipa och hyperventilera. Fick hjälp av mina kompisar som tog mig upp till EF-skolans kontor och de fixade för mig där och tröstade med choklad och vitsar.
Den kvällen var lätt sagt resans jobbigaste och jag lipade så mycket för jag tyckte allt var så jobbigt och att incidenten var totalt onödig. Skulle åka till Napoli dagen därpå och det ända jag hade var 5€ som min kompis Olivia hade gett mig för frukost.
Efter några om och men så fick mamma fixat pengar till mig via Western Union-tjänsten följande dag. Kunde till slut hoppa på tåget till Napoli och allt var så gott som bra. Var så lättad att allt ordnade sig så fort och att jag inte behövde ändra på mina planer.
Kan berätta om Napoli i ett annat inlägg. Nu tänker jag äta kvällens andra slickepinne och se fram emot morgondagen. Får besök från Rom. ♡
Fin text! Fortsätt!
SvaraRadera