-------------------------------
Recap av det föregående inlägget:
På äventyr i Rom. Bor i en italiensk familj i centrum. Pratar knagglig italienska. Går en fem veckors språkkurs.
-------------------------------
Ciao tutti!
Dag 2.
So far so good. Sooo good. Otroligt jävla super good.
Promenerade till skolan idag i solsken och 25 grader klockan halv nio på morgonen. Gick förbi Castel Sant'Angelo, över Tibern längs med en av de antika broarna, såg Peterskyrkans kupol en kilometer bort och korsade Piazza Navona för att sedan märka att skolan också är en historisk byggnad som de flesta andra i Rom.
Första skoldagen var mera som en introduktion för vistelsen i Rom. Vi gjorde rundvandringar både inne i skolbyggnaden och ute på stan. Fick se Pantheon och Fontana di Trevi och en hel hög andra världskända, historiska byggnader. Fatta att jag varje dag kommer att gå förbi dessa sevärdheter som folk från hela världen vallfärdar till dagligen.
Efter en massa rundvandringar och lunch (pizza såklart) hade vi dagens och kursens första språklektioner. Efter att allas namn i tur och ordning hade ropats upp och delats in i 3 stora klasser stod jag ensam kvar och kände mig fånig. Hade dom glömt mig? Skulle jag inte få någon grupp alls? Det visade sig inte vara någon planlös italienare som slarvat, utan jag fördes till ett klassrum med studeranden jag aldrig sett förut. De hade redan börjat lektionen och jag kände mig om möjligt ännu fånigare när jag satte mig ner på den enda lediga platsen i klassrummet (som för övrigt kallas Dante, efter Dante Alighieri).
Läraren fortsatte lektionen som om ingenting skulle ha hänt. Jag hade satts i en grupp som hade börjat för flera veckor sedan och kände mej otroligt malplacerad och usel de första fem minuterna. Sedan fattade jag att de andra i klassen var på min nivå och att jag inte skulle ha fått någonting ut av nybörjarkursen som de andra studerandena började med.
Mer om det någon annan gång. Ha det!
Karolina
ps. Skaffade mig et italienskt SIM-kort och min telefonnummer börjar inte längre med +358.
-----------------------------
Oggi sono stato parlare di Finlandia e della cultura finlandese in italiano per la famiglia. I miei frasi non era perfetti, ma la famiglia mi ha capito bene.
Io capisco molto bene quando l'insegnante parla e ho parlato solo italiano in pizzeria. Woop!
Recap av det föregående inlägget:
På äventyr i Rom. Bor i en italiensk familj i centrum. Pratar knagglig italienska. Går en fem veckors språkkurs.
-------------------------------
Ciao tutti!
Dag 2.
So far so good. Sooo good. Otroligt jävla super good.
Promenerade till skolan idag i solsken och 25 grader klockan halv nio på morgonen. Gick förbi Castel Sant'Angelo, över Tibern längs med en av de antika broarna, såg Peterskyrkans kupol en kilometer bort och korsade Piazza Navona för att sedan märka att skolan också är en historisk byggnad som de flesta andra i Rom.
Första skoldagen var mera som en introduktion för vistelsen i Rom. Vi gjorde rundvandringar både inne i skolbyggnaden och ute på stan. Fick se Pantheon och Fontana di Trevi och en hel hög andra världskända, historiska byggnader. Fatta att jag varje dag kommer att gå förbi dessa sevärdheter som folk från hela världen vallfärdar till dagligen.
Efter en massa rundvandringar och lunch (pizza såklart) hade vi dagens och kursens första språklektioner. Efter att allas namn i tur och ordning hade ropats upp och delats in i 3 stora klasser stod jag ensam kvar och kände mig fånig. Hade dom glömt mig? Skulle jag inte få någon grupp alls? Det visade sig inte vara någon planlös italienare som slarvat, utan jag fördes till ett klassrum med studeranden jag aldrig sett förut. De hade redan börjat lektionen och jag kände mig om möjligt ännu fånigare när jag satte mig ner på den enda lediga platsen i klassrummet (som för övrigt kallas Dante, efter Dante Alighieri).
Läraren fortsatte lektionen som om ingenting skulle ha hänt. Jag hade satts i en grupp som hade börjat för flera veckor sedan och kände mej otroligt malplacerad och usel de första fem minuterna. Sedan fattade jag att de andra i klassen var på min nivå och att jag inte skulle ha fått någonting ut av nybörjarkursen som de andra studerandena började med.
Mer om det någon annan gång. Ha det!
Karolina
ps. Skaffade mig et italienskt SIM-kort och min telefonnummer börjar inte längre med +358.
-----------------------------
Oggi sono stato parlare di Finlandia e della cultura finlandese in italiano per la famiglia. I miei frasi non era perfetti, ma la famiglia mi ha capito bene.
Io capisco molto bene quando l'insegnante parla e ho parlato solo italiano in pizzeria. Woop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar