Kunde bara gråta

Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Jag åkte till Pompeii och Sorrento som jag lovade i det förra inlägget, men så har jag också bytt stad två gånger. Det har ju trots allt gått hela 5 dagar sen dess...

Pompeii

Pompeii och Sorrento orkar jag inte skriva om för ärligt talat gav besöket mig inte så mycket. Tyckte inte att Pompeii var så tufft som alla beskriver det. Jag tyckte det var ganska tufft, inte jätte, men blev lite gäspig redan efter 30 minuter. Är i allmänhet otroligt ointresserad av historia och därmed också arkeologi, vilket ganska långt förklarar mitt dåliga betyg på en av världens mest uppskattade och besökta arkeologiska plats. Efter tre timmar bestämde jag mig för att åka vidare även om jag inte sett nära på allting. Åkte till Sorrento och åt en sen lunch och tog ett skrangligt tåg tillbaka till Napoli när solen dök ner bakom Vesuvius och släckte ljuset.

Vesuvius (Sorrento)

Sorrento

På  måndagmorgon lämnade jag Napoli och åkte ner till klacken av Italien. Staden hette Taranto och är en hamnstad, precis som Napoli och staden jag befinner mig i nu. Havet var vackert och staden var ren men ack så tråkig. När jag kom dit syntes knappt någon till och alla restauranger och butiker var stängda. Jag blev otroligt besviken och tänkte att off-season i en så pass liten stad verkligen betyder dött. Jag försökte hitta ett lunch ställe eftersom jag bara ätit frukost och sedan suttit fyra timmar på tåget den dagen men allting var som sagt stängt så det fick bli en nutellafylld cornetto och appelsinjuice på ett café vid stranden.

Taranto och det fina havet som jag inte uppskattade

Den eftermiddagen ägnade jag helt och hållet åt att vara hemlängtansfull. Jag satt och stirrade på havet som var så vackert, så vackert men kunde ingenting annat än gråta och längta. Sakna. Det var en kombination av besvikelse, hunger och stress som skapade utbrottet. Jag hade inte någon plan för morgondagen och var jag skulle sova, jag visste inte ens vilken stad jag skulle åka till. "Guuud vad härligt äventyrligt det låter, det där vill jag också uppleva" tänker ni kanske men jag är helt klart inte en såpass äventyrlig och spännande människa. Jag vill ha saker fixade och organiserade i god tid, speciellt eftersom jag reser ensam och min budget inte är skyhög. Dessutom hade jag ju blivit av med plånboken... När jag till slut fixat en plan och bokat boende, fått i mig lite mat och hörde hur staden nedanför balkongen vaknade till liv blev allting plötsligt mycket bättre. Jag fick en massa energi och gick ut för att äta middag. Hela stadens invånare hade krupit fram ur sina hålor och firade Halloween ute på gatan.

Nästa morgon åkte jag med bra fiilis och efter en lång, djup nattsömn iväg semi-tidigt till Bari.

Jag är här nu. Eftersom ingen jävel orkar läsa såhär långt fortsätter jag i ett nytt inlägg...